Åh vilken härlig dag!

Soufiane var ledig idag så vi tog det lugnt på morgonen och myste lite extra innan vi steg upp. Dagens planer var att fara på hajk och picknick i Korkeksdalen (som jag kallar den). Vi köpte jordgubbar och lite andra godsaker, packade en liten picnic och drog iväg till Entrerrios.

Först åkte vi förbi fincan (=gården) där jag bodde och jobbade tidigare för att kolla efter avokados och apelsiner. Entrerrios och speciellt just den fincan är nog mitt absoluta favorit ställe här i Spanien. Det är så lugnt och fridfullt, det doftar gott av alla blommor, träd och hästar. Det är dit jag far när jag behöver relaxa och komma bort från staden.

Hur som helst, det första vi såg när vi närmade oss fincan var anslag om att någon hade hittat en övergiven shetlandsponny som hade sprungit runt på vägen där i Entrerrios. Det är typiskt den spanska landsbygden, många djur får bara gå vind för vång utan någon som helst tillsyn. Hästar kan gå tjudrade med något litet skavande rep knutet runt ett ben och i många fall även utan vatten. Jag såg direkt på bilden på anslaget att det var de som hyr stallet på fincan som hade hittat ponnyn. Och mycket riktigt var den där. Det var inga människor där men vi hälsade på hästarna och kollade först efter avokados, men de var helt hårda och torra. Träden var så torra att de få blad som fortfarande fanns kvar var gula, jag antar att de inte vattnar så mycket som de borde. Några apelsiner fanns det iaf kvar, så vi plockade med oss några. Men den största lyckan för mig var när vi upptäckte att det fanns mogna nisperos (=mispel, tror jag). De är så underbart syrliga och goda.

Efter fincan fortsatte vi till min korkeksdal. Men måste följa floden för att komma dit, så vi lämnade bilen och fortsatte till fots. Efter knappt en halvtimmes vandring började Soufiane klaga och tycka att det var jobbigt och tråkigt. Det förstod jag inte alls! Han går på gym och springer 30 min på rullband! Idiotiskt! Man ser inget förutom sig själv i en spegel, luften är kvav, det luktar svett och man kommer ingenstans! Då måste det ju bara bra mycket roligare att vandra i ett vackert landskap med frisk lantluft och höra floden porla fram. Men men..alla är vi olika. Det märks att han är en stadspojke och jag en bondflicka.

Tillslut kom vi fram och hittade en bra picknick plats i skuggan av en korkek. Korkeksdalen är en dal mellan bergen som har två kullar och en liten bäck mitt i. Den är full av korkekar som skördas på sin bark vart tionde år. Där finns ruiner av en gammal bondgård och får och getter som betar. Den är ganska stor, det tar ungefär 45 minuter från ena änden till den andra med häst (och då red jag inte bara i skritt). Om jag vore jätterik skulle jag köpa hela dalen, bygga en liten bondgård, stängsla lite där det behövs och sen ha hästar gå lösa där i hela dalen! Som i Svarta Hingsten ungefär.  Man kan ju alltid drömma…

Vi stannade där ett bra tag, åt vår matsäck och njöt av naturen. Sen kikade mörka moln fram bakom bergen och det började blåsa och blev ganska kallt. Då fick vi lite bråttom att samla ihop våra saker och bege oss till bilen innan det skulle börja regna. Men vi hann bra.

På vägen hem  stannade vi till vad La Hoppla, en svensk hästgård i Entrerrios. Jag hade inte varit dit sen förra våren så det var kul att se alla där. Soufiane hittade en ny kärlek, den jättelika hästen Lomex. Jag blev lite orolig där ett tag om han alls vill följa med hem sen, men jag behövde inte oroa mig =)

Som avslutning på dagen åkte vi till Parque Miramar (shoppingcenter) och åt på KFC. Det var gott som omväxling (jag har varit på pulverdiet i två veckor). Vi funderade på att gå på bio, men åkte hem o tittade på film istället.